Historia

Kårens 5 första år som bågskyttar

1956

- När centrum blev för trångt för helsingforsarna beslöt mången av dem att flytta ut till bergen och dalarna österut. Men scoutkårerna stannade i centrum och så blev pojkarna i Hertonäs utan scouting ända tills verksamhetsledaren i Finlands Svenska Scoutförbund, Rolf Holmström, upptäckte denna vita fläck på Helsingfors scoutkarta och reste ut i terrängen för att finna scoutintresserade. Han hittade en hel scoutfamilj i Hencco, Mirre och pysarna Carola och Tompa Weckström, och så var det bara att sätta igång.

- Detta skedde i april för 50 år sedan (1956). Redan förstasommaren var sju ivriga Bågskyttgrabbar med om kårens första sommarläger, som hölls i Kullo tillsammans med likaså nystartade Scoutkåren St. Markuspojkarna från Kottby.

- Småningom började den unga kåren trampa allt stadigare på scoutstigen. Häri hjälptes den ekonomiskt av Hertonäs KFUM och av Lönegropen Ab, som gratis ställde kårlokal till förfogande i huset vid Skidbacksvägen 18 samt i synnerhet av pojkarnas mammor och pappor och andra scoutvänner som varmt stödde det nya initiativet.

- Den 30 oktober 1956 hölls officiellt konstituerande möte och ett kårkvarter med följande sammansättning bildades: Kårchef Henry Weckström, vicekårchef Alf Calonius, sekr. Greta Weckström och materialförvaltare Gottfrid Stenman. Ännu samma år upptogs kåren som medlem i Finlands Svenska Scoutförbund r.f. Vid det laget hade kåren 36 medlemmar fördelade på 18 vargungar, 13 scouter och 5 ledare. Från första verksamhetsåret kunde bokföras förutom sommarlägret, 8 utfärder och 46 möten samt en patrulledarkurs. Patrulledaren Bobi Lindeberg deltog i Gålölägret i Sverige

- Att ideella krafter var i ledningen vittnar Kåris´ vackra ord i pressen: ”Det har sagts att ett folks ungdom har dess framtid i sin hand, det är ungdomen som blir framtidens män. Scoutingen vill dana frimodiga, sanningsälskande, hurtiga ungdomar med goda vanor i gott kamratskap.”

1957

- Vi saxar ortspressen från början av 1957 där Wasse rapporterar från sin första förläggning:

- ”När vi var framme vid 41:ans ändpunkt så började vår vandring. Jag blev ganska trött så att Affe var snäll och bar min ryggsäck ungefär halva vägen (efter vad jag tyckte). Vi rastade några gånger på vägen, det var skönt. Vi såg många stjärnfall. Stjärnorna lyste men månen syntes inte. I många hus var det släckt i fönstren och vägarna var mörka men det var ändå ganska lätt att hitta för snön återkastade ljuset. Det var skönt när vi kom fram. Sedan hade vi lägerbål och frågesport. Sedan lade vi oss. Det var bara en som hade sovsäck nämligen Sillen. Jag fick inte mycket sömn…”

- Kårens första kontakt med sjöscouting daterar sig till detta år, då vicehövdingen Lång Stammen tillhörande Seaboys-kåren medels skumt dekret påbjöd att den gamla skatten skulle överlämnas i deras händer. I fall av motstånd skulle hela Bågskyttestammen och deras land förintas av vicehövdingens gäng… hur det hela slutade har inte kunnat spåras i gulnade arkiv, men Bågskyttarna överlevde och kom senare att knyta broderliga band med Seaboys vilket torde ge sentida bedömare en fingervisning härom.

- Årets stora scouthändelse var förbundets Ålandsvandring. Att fyra ettåriga bågskyttar deltog är märkbart, och Affe var den längsta av alla. Han såg Kvarnträsk före alla andra. - Också ett sommarläger hann vi med i Kullo på Myrholmen, arrangerat tillsammans med Nylands Svenska Ungdomsförbund och St. Markuspojkarna. Från vår kår deltog sex grabbar. Två vargungar var med om Helsingfors Scoutdistrikts vu-läger som också det hölls i Kullo!

- Året avslutades med julfest tillsammans med Hertonäs Scoutflickor och fackeltåg till julottan i Hertonäs kyrka, något som utvecklades till en mångårig tradition.

1958

- Vid årsmötet den 29.1.58 överlämnade Hencco Weckström kårchefsposten åt Alf ”Affe” Calonius. Ejvind ”Solifer” Storbjörk blev ny vicekårchef. Till avdelningschef utnämndes Christer ”Svedo” Svedberg och till viceavd.chef Böka Forsbom.

- Mirre Weckström överlämnade ansvaret för vargungeflocken åt Marga Holmberg som till sin hjälp hade Stina Båsk.

- I början av året arrangerades kårförläggning på Vidablick scout institut i Sjundeå. Kåren deltog första gången i Helsingforsdistriktets skidmästerskapstävlingar, ”Otnässpelen”, där vi knep segern i klass 1 och blev 5:e i lagtävlingen.

- Den 27 april invigdes Bågskyttarnas fana av ordförande för Hertonäs KFUM Jakob Lehto. Representanter för scoutföräldrar, ledare, scouter och vargungar spikade fanan. Och sedan dess har vår egen fana med scoutliljan den spända bågen och kårnamnet fladdrat stolt framför oss vid St. Göransparader och andra scoutevenemang.

- I FSU;s storläger i Silverstrand vid Hangö deltog 22 bågskyttar. Här gjorde Affe en stor insats i köket för att mätta våra hungriga magar.

- På hösten blev det premiär för vårt deltagande i HSD:s tuffa elitpatrulltävlingar. Starten var stapplande för vårt vidkommande, men att vandringspriset ”sågen” nu för alltid pryder lyans vägg vittnar om framtida forkovring.

1959

- Också detta år började verksamheten med Vidablickförlägning och deltagande i Otnässpelen på skidor, där våra skidspecialister tog individuellt I och II plats i klass I. I lagtävlingen bättrade vi på positionerna och blev 3:e. Vi saxar ortstidningen och låter Wasse berätta om Vidablick förläggningen.

- ”Vi kom, 40, fram till Sjundeå station med motortåget 19-tiden. De scouter som inte hade skidor med sig fick gå den 4 km långa vägen till Vidablick. Men de som hade skidor med skidade och såg ut som en lång rad skepnader över de vita fälten. Det var mycket kallt och stjärnklart. Månen lyste så man såg allting alldeles tydligt. Landsvägen låg tom. så kom vi fram till Vidablick. Förrän vi drack te delades killarna upp i patruller och sängarna (med skumgummimadrasser) och skåpen fördelades. Till sist på kvällen hade vi lägerbål –2st. brinnande ljus mitt på golvet föreställde lägerbålet.

- De tre patrullerna visade var sin sketch. De var alla trevliga. Hökarnas ”Gummidockan”, Örnarnas ”Ärtsoppa” och Falkarnas ”Mord i 10:de våningen”. Slutligen var det tid för oss att lägga oss, men vi förde nog oljud så att taket nästan lyfte sig.”

- Sommarens topp var Valhall-lägret på Stor Aisarn, där 22 bågskyttar var med. Vikingarna och Seayboys var med oss på dessa ”odödliga” dagar. Också här saxar vi Wasse: ”Sista natten hade vi nattsegling. Vi startade från Valhall kl. 23.05 som tvåa efter 93:an. Då var det nästan lugnt, mörkt och ett par stjärnonr syntes. Holmarna var bara mörka konturer. Alla båtar for i en klunga och man kunde prata över till de andra båtarna. Någon spelade munspel. Vid en brygga startade en motor-racerbåt. I öster såg vi Helsingfors neonljus. Utanför Kopplosund fick vi mera vind i seglen. Så vid fjärden svängde vi västerut igen och fick en frisk bris från sydväst. Vattnet forsade kring stäven. Vi såg flera fyrar och så kom vi äntligen till Rövarn. Vi gjorde upp eld i en bergsskreva (med första tändstickan) och kokade potatis i saltvatten. När ledarna inspekterat började återfärden kl. 02.10. Det hade redan blivit mycket ljusare och solen färgade horisonten i nordväst röd. Vid Aisarn såg vi en andkull. Till Valhall kom vi kl. 03.02. Då började solen redan gå upp.”

1960

- Vi var igen med hela kåren till Vidablick och våra ledare var med på förbundets ledardagar i Tammerfors. Fem bågskyttar representerade kårens brungula färger på läger i främmande land, i Norge och Skottland. Vi skidade oss till en tredjeplacering i Otnässpelen och kryddade hösten med kämpig ep-tävling i blöt septemberskog och svingade hammare och murslev i nya kårlyan innan fackeltåget till julottan igen satte punkt för ett år präglat av aktivitet.

Vill ni veta mera så finns Sailors Historik att få. Kontakta Abbe!